Mitt varför börjar med en dröm (nattdröm) som kom till en natt i april 1996. Jag kom hem från ett fyra månader långt uppdrag inom outplacement. Sista veckan med en envis influensa som vägrade ge med sig. Sov konstant i flera dygn och drömde massor. Lång historia som tar för lång tid att förmedla. Kontentan av drömmen tolkar jag som att jag behövde bygga en trygg solid och långsiktlig kompetens om jag skulle fortsätta som professionell konsult. Lång tveksam process fram och tillbaka (med bland annat flera terapigrupper) som ledde till ett belsut för att utbilda mig vidare till ledar/organisationskonsult. Ansökte till en gedigen, diplomerad fyraårig utbildning och hoppades lite på att inte komma in, men blev till min stora förvåning antagen. Natten efter drömde jag att jag hängde i hälarna från en av pelarna från Höga Kustenbron, 182 m över havet, något som för mig symboliserar graden av min rädsla inför kommande utmaningar. Eftersom jag klarade det i drömmen så beslutade jag mig för att genomföra hela utbildningen med rädslan som ständigt närvarande följeslagare under flera år. Fick jobba mycket för att leva utan begränsningar med min rädsla, tacksam för god hjälp av skickliga lärare, handledare och kollegor. Stor förhoppning om att hjälpa andra att ta sig igenom rädslor på samma sätt med den hjälp jag själv fick.
Läste senare in en kompletterande internationell masterexamen vid Derby university i London (där jag även är examinerad inom chefshandledning) och fick vänta på Bolognastandard av betyget, examinerad i januari 2008, nästan tio år efter min första ansökan.
